Ibland blir det bara fel. Man sätter en stämpel på sig själv för att man tror att det är så andra uppfattar en och genom att göra det så bygger man något på sig själv som man kanske bara delvis är eller inte är. 

jag vet att jag vill ha koll på saker..  och kallade mig själv för ett namn och inser att det fastnar hos andra. 

Onödigt... även om den del säkert är sant behöver man ju inte bygga på andras "fördomar" om en. 

Suck. 

Jag fick i alla fall prata ut med personen om igår och det känns bra. Vi är olika och måste mötas. 

Jag fick berättat att jag faktiskt blev ledsen. Skönt och jobbigt i ett. 

Finns det något värre än att vara missförstådd? 

När man knappt öppnat munnen och blir avvisad? 

Suck... när människor bestämt vad man ska säga innan man hunnit pratat klart? 

Det får mig att må blä... helt ärligt. Jag hatar när människor bestämt åt mig hur jag är. 

Försökte bara vara hjälpsam och samtidigt underlätta för mig själv. Men sånt är livet. 

Så slutar man till slut att bry sig, för varför skulle man? 

Varför ska man delta i diskussioner med människor som ändå bestämt sig för vilken åsikt man har. 

Inte så trött i dag, men ögonen agerar som om jag vore det... 

Ser lite suddigare på håll än vad jag brukar. Hoppas att det inte är något.. 

Försöker att inte överanalysera... 

Ska nog testa och gå till en optiker... hade ju fått sämre syn förutom synervsinflammationen. Läkaren sa att det inte skulle göra någon stor skillnad och trodde inte att jag skulle behöva glasögon. Men att det kanske skulle underlätta och att jag inte skulle bli så trött. 

Det är ju bara det att det inte är gratis.. suck... får väl se hur jag gör

Har varit extremt trött sista dagarna. 

Försöker inte tolka in i det men tänker på om det är ms-trötthet eller jag faktiskt skulle kunna vara gravid. 

Om det skulle vara det sistnämnda skulle det kännas okej, till och med lite mysigt på ett knäppt sätt. 

Men om det beror på ms, astman eller att kroppen helt enkelt är slut efter allt den går igenom då är det inte mysigt längre, då är det bara frustrerande och irriterande. 

Jag känner igen tröttheten, den får en att bli alldeles mosig i huvuvdet, svårt att tänka klart, lite ork, lätt illanmående.

Sist jag var trött på det här viset (fast det var faktiskt än lite värre) var när jag hade körtelfeber. Det var en obehaglig trötthet.

Fast det var värre helt klart..

Jag minns när jag steg upp på morgonen och var deprimerd över att jag var tvungen att stiga upp. I duschen darrade min kropp av trötthet.

Jag minns att jag satte mig ner på en madrass på mitt praoställe och somnade på två röda. Ögonen var oerhört tunga och orken fanns inte.

Ja det är inte nära så illa nu, men ändå, det är som om det är trögflytande, tankarna tar tid, orken finns inte och jag skulle kunna somna på två röda om jag ens var i närheten av att lägga mig ner.

Och från och till är jag så trött att jag mår illa..

Någon hade googlat frågan och hamnat på min blogg. 

Jag kan ju inte berätta hur det är för alla men jag kan berätta hur det varit för mig. 

För mig är det lite mer än 1 år sedan som det började, som jag började se sämre... 

Sämst var det nog i somras. Sen har det väldigt sakt blivit bättre, är ju inte tillbaka där synen var från början, men bra nog. 

Det finns inga garantier att det blir bättre, risken är att jag fått bestående men, risken är också om jag får en ny synnervsinflamation att synen blir sämre. 

Det är uppenbarligen väldigt olika för olika personer, min mamma har också haft synnervsinflammationer när hon var yngre, hon såg ännu särmre än mig men blev bra igen på några månader.. så tyvärr finns det det inget som säger hur långt tid det kommer ta för att bli bra. 

Känns som om varenda människa i min närhet nu som ens funderat på att bli gravid är det... vart jag än vänder mig är det gravida magar... 

och jag känner mig en aningen bitter och avundsjuk... men jag då??

så får man råd från dem som bara så där enkelt och snabbt blivit gravida, de första månaderna, men tänk inte på det som kommer det nog.. 

ja det är väl lätt för dem att säga, de håller inte upp med medicin, de har inte vandrat i mina skor och vet hur det känns... suck...

Behöver bara gnälla av mig lite... 

Försöker låta bli att tänka på det, försöker bara leva hälsosamt och vill bara att något ska gå enkelt för en gångs skull. 

Räckte det liksom inte med MS?

Nu ska jag andas in från en jävla inhalator morgon och kväll, för alltid som läkaren sa... jättekul.. NOT

Hoppas på att det inte är så att jag alltid måste ta medicinen, hatar medicin.

Frågade om läkaren om det fanns åtminstonde en liten chans att jag inte alltid skulle behöva det och lyckligtvis var det så.
Det kan bli bättre så att jag i framtiden slipper.

Nu ska jag ta medicinen, börja cykla till jobb och försöka se till att hålla mig frisk och hälsosam, så mycket mer än det kan jag ju inte göra.

Håll tummarna för mig. Jag vill ju bara må bra.

Som om det jag varit med om inte är nog...

Har varit "förkyld" sen oktober... troligt vis blivit beroende av nässpray, detta har resulterat i att jag efter en promenad på 10 minuter i rask takt inte kan andas normalt utan det känns som om halsen svullnat upp.

Läkaren tror att det är astma.. jag vet inte.... surt är det, hur fan ska jag kunna träna om jag inte kan få luft. Det som är jobbigt är att det kommer EFTERÅT... vad händer om jag tränar på och sedan så bara slår det till och jag inte får någon luft alls?

Häromdagen gick jag i en rask promenad, lite ansträngande uppförsbacke, men inte så farligt. Tog ut hunden gick en prommis och sen var det riktigt svårt med andningen, så pass att jag faktiskt blev orolig om jag skulle behöva åka till sjukhuset istället.
Det tog över 40 minuter innan det var normalt igen...

Har fått recept på Bricanyl men vill inte hämta ut medicinen förrän jag gjort ett andningstest. För jag vill verkligen inte att det ska vara astma, det får vara något som går att bota helt enkelt...

Håll tummarna för mig, är så trött på att inte vara frisk