Jaha då har jag provat ägglossningstest... 

Var rädd för att det inte skulle göra något utslag alls, men dagen igår hade jag ett ganska tydligt tecken på ägglossning och idag visde stickan 2 streck. 

Det betyder ju så klart inte att jag har ägglossning, bara att något hormon har nått rätt nivåer för att jag ska kunna ha ägglossning så vi får väl se om det fungerar eller inte.

Egentligen gjorde ju testet ingen skillnad, vi har haft sex alla dagar utom 1 denna vecka. Funkar det inte nu så vet i katten ;)

Men jag måste erkänna, det är en viss lättnad att testet var positivt i alla fall. 

nu ska jag bara få positivt på nästa test också om 2 veckar *hoppas* 

Vi får väl hålla tummarna, lite mer än ingenting har jag i alla fall fått gjort idag. Fast just nu är jag trött, men så tänker jag gå ut en sväng och få lite luft, det kanske hjälper. bara 2 veckor till sen är det semesterledigt. 

Hade önskat att pengarna räckte till en resa men med alla projekt vi har igång så gör de inte det. Ena bilen ska servas nu också 8000kr jättekul, inte... 

Det blir i alla fall förhoppningsvis en långweekend i Danmark. Det är ju alltid något. 
Just nu behöver jag ju bara komma bort från alla måsten.

Sån är jag, jag måste veta, om jag blir sjuk så vet jag oftast innan jag går till läkaren vad det kan vara. När vi skaffade hund, läste jag på allt om hundar. Det kvittar vad det är, jag googlar, i all oändlighet, jag måste veta, sån är jag. 

Nyfiken i en strut   

Jag får ju inget gjort... hjälp... 

hur ska jag fokusera på arbetsuppgifterna om allt jag vill är att sitta i soffan och göra ingenting. 

Om tankeverksamheten vanligtvis gick så fort som när man simmade i vatten så känns det nu ungerfär som att simma i gele... 

Vill bara att denna trötthet ska gå över!!

Jag kan stå ut med det andra men detta, suck.

Hon frågade först om vad jag kände och vad jag hade känt. 
Trötthet, annorlunda känsel, ömhet i ena benet och den här tigebalsamkänslan i foten på samma ben. 

Mycket av symtomen hade klingat av men foten känns fortfarande skumt och lite känselstörning finns kvar på ett mindre område.

Efter utfrågningen, var det undersökning. Följa penna med blicken, hålla emot med armar och ben, krama händerna så hårt man orkar, känna efter om man känner vibrationerna från en stämgaffel, känns nålen likadan överallt...

Hon kunde konstatera att det är ett skov som håller på att klinga av (det hade jag i och för sig själv räknat ut  )

Behandling är det som gäller men än så länge är det ok att vänta för att försöka få barn. Skulle jag få ett nytt skov inom snar framtid får det dock diskuteras. 

Jag fick information om att registera sig och ms-forskning, det tycker jag är självklart.

Läkaren sa också att hon anser att jag har ms.... MEN med tanke på symtomen och att jag bara har plack ryggmärgen så kommer hon alltid vara lite uppmärksam på att det kan vara något annat... om det inte dyker upp plack/inflammationer i hjärnan då förstås.  

Har fått en tid till neurologen på grund av mina nya symtom, dock har de ju avtagit ganska mycket och det känns lite löjligt att gå dit, men det är väl lika bra det kändes dumt att avboka idag också, visst det var bättre i slutet av förra veckan men inte så bra att jag kände att jag vill avboka då. 

Vi får väl se vad besöket ger helt enkelt. 

Ibland funderar jag över hur människor (även jag själv) tar saker för givet.

Hur jag kan bli avundsjuk på en annan som är frisk, eller verkar ha haft lätt i livet eller som blivit gravida nästan direkt. 

Jag kan bli ledsen och lite arg när jag ser människor göra saker med vilje som kan göra dem sjuka, som t. ex. röka. 

Inte för att det är min rätt men jag blir lite ledsen och tänker på att de inte är medvetna om vad de har i dag och att det de gör kan förstöra deras liv. Än värre är det med rökande föräldrar, barnet i ena hande och cigaretten i andra. 

Men det är en annan historia, det är FEL, föräldrar som utsätter sina barn för cigarettrök dagligen eller som låter barnen bli överviktiga eller inte få rätt mat i sig, det däremot göra mig förbannad, som förälder är det ditt ansvar att hålla barnen friska och sunda. Att se till att de äter rätt och rör på sig. Föräldrar som låter sina barn bli överviktiga (om det inte beror på en sjukdom) det anser jag vara jämställt med misshandel. 

Ibland önskar jag att naturen var lite mer selektiv, att bara lämpliga föräldrar kunde får barn... 

Och det är klart ibland slår tanken mig, skulle jag själv vara lämplig? gör min sjukdom mig till mindre lämplig? och ärflighetsrisken. 

Jag hoppas innerligt att jag är det, jag har funderat kring mig som människa om vad jag tycker är rätt och fel i barnuppfostran och jag har funderat kring ärflighet.... det någon procent större risk att om jag får barn att mina barn får det, risken är mindre om jag får en pojke. 

Det är verkligen jättesvårt val, men jag tror, hoppas och önskar att det inte är så stor risk, jag har också diskuterat frågan med min läkare. 

sen är det ju den andra aspekten om jag får allvarliga skov, men vi är faktiskt två min man och jag. Och jag kan inte leva mitt liv ifall att... man kan ju bli påkörd när man går över gatan..