Ska prata med min arbetsgivare idag, ser ingen anledning att vara sjukskriven mer.

Planerar att komma tillbaka på torsdag.

Ser inte helt fram emot dagens samtal. Eftersom det inte blivit helt rätt med lönen... Tycker verkligen inte om de samtalen. Men jag får ju ta mig i kragen och bara få det gjort. Jag har ju trots allt en bra och förstående arbetsgivare mesta av tiden.

Dagen idag planeras som igår att ta det lugnt och få städat undan lite.

Vaknade av en hund som kräkte i morse så det har inte varit den bästa starten hittills. Trodde sambon skulle vakna och ta morgonrundan...
Men det ser ut som jag får göra det idag också. Har öppnat dörren ut till trädgården så att han kan gå ut när han vill men han gör tyvärr sällan det.

En lugn förmiddag, hade dörren öppen till trädgården hela dagen, bara ut och njuta lite då och då.

Hade bestämt mig för att städa i renoveringskaoset, det blev bättre. Förhoppningsvis kan vi bli färdiga med renoveringen när vi snart har semester 3 veckor. Egentligen är det sambon som renoverar och jag assisterar, därför det inte hänt något senaste tiden :)

Kvällen var också lugn, tog en gemensam långpromenad med hunden. Jättehärligt. Vädret var ju inget annat än underbart.

Blev sallad med kallröktskinka till kvällsmat.

Blev lite gnabb på kvällen/natten om kvällsrundan, sambon hade lovat gå ut med honom, men orkade inte. Smått irriterad gick jag kort runda kissrunda med honom.

I går var det midsommarafton. Sambon och jag ställde in våra planer att gå på födelsedagsfest. Han hade ingen större lust att gå.

Det blev en supermysig dag tillsammans istället, han jag och hunden. Vi började med en runda i skogen. När vi promenerat 5 km och var tillbaka på startplatsen var det fullt av folk, det var midsommarfirande på gång. Musik och barn.

Vi begav oss vidare till ett sandtag i närheten, packade upp filt och handdukar och bytte till badkläder. Det var dock inte jättevarmt så det var bara benen som blev blöta. Men hunden fick bada i alla fall. När det är varmt så märker man att han tycker att det är skönt.

Efter en stund packade vi fram lite bröd och rostbiff och gjorde rostbiffmackor och njöt av stillheten. Det var inte så många andra och vi kunde mysa ostört.

Några andra hundar var det en bit bort och sambon tog hunden och gick dit och hälsade. Det är så enkelt när man har hund att få kontakt med andra med hund.

De kom tillbaka till mig vattenvägen ( det var långgrunt) men hunden fick i alla fall simma, det gör han sällan självmant så det är kul att se :)

Vi packade så småningom ihop och åkte hem. Väl hemma blev det en lugn stund framför tv mumsandes på jordgubbar och grädde.

Något senare blev det grillad karre med pommes, grönpepparsås och grönsaker. '

Vi 22- tiden blev det dags för sambon att köra till jobb.

Dagen idag har varit lugn, sambon har sovit stor del av dagen, jag har tagit det lungt, varit ute med hunden ett par gånger och varit och storhandlat.

Haft lite ont i nacken och huvudet, iprenen har inte hjälpt som den brukar. Hoppas på att läkaren ringer om provsvaren från blodproven som togs förra veckan nu i den kommande veckan.

Är ju sjukskriven till den 7/7 men är i valet och kvalet om jag ska börja arbeta tidigare. Domningarna har ju nästan avtagigt helt och synen är bättre, men det kommer och går. Hade varit skönt att få konsultera med läkaren.

Kvällen blir lugn, när sambon vaknar blir det väl lite mat, funderar på baconlindad kyckling, med grillblandning (potatis, majskolv och broccoli) och kryddig bearnaisesås till det, får se vad jag mäktar med.

Sen bär det så småningom av till jobb för sambon, en kvällrunda för mig med hunden och förhoppningsvis en god natts sömn

Att acceptera att man har en kronisk sjukdom är jävligt svårt. Jag har inte velat acceptera det. Det märks nu när jag fått vad jag förmodar är ett nytt skov. Jag hade bestämt mig för att bli en av de få där det , läker bort, jag hade hoppats på att läkarna hade fel och att det var något annat, botbart. 

Så får man detta och det är skitjobbigt. Skovet i sig är väl inte så värst men att försöka acceptera läget. Var iväg med mannen i helgen och det var något han sa och det bara brast för mig. Jag fick kämpa för att inte brista i gråt. 

Jag berättade hur jag kände och att jag inte accepterat det och jag tror han där och då förstod mig på ett annat sätt. 

Han var i alla fall helt underbar hela helgen. Missförstå mig rätt han är underbara annars också, men kan ha ett lite buffligt sätt. Vi ser saker väldigt annorlunda. 

Nu sitter jag i alla fall och väntar på att slå en pling till neurologen för att höra vad de säger. 

Jag bara hoppas och önskar att detta inte sabbar mina chanser för att få barn... 

 

Att acceptera att man har en kronisk sjukdom är jävligt svårt. Jag har inte velat acceptera det. Det märks nu när jag fått vad jag förmodar är ett nytt skov. Jag hade bestämt mig för att bli en av de få där det , läker bort, jag hade hoppats på att läkarna hade fel och att det var något annat, botbart. 

Så får man detta och det är skitjobbigt. Skovet i sig är väl inte så värst men att försöka acceptera läget. Var iväg med mannen i helgen och det var något han sa och det bara brast för mig. Jag fick kämpa för att inte brista i gråt. 

Jag berättade hur jag kände och att jag inte accepterat det och jag tror han där och då förstod mig på ett annat sätt. 

Han var i alla fall helt underbar hela helgen. Missförstå mig rätt han är underbara annars också, men kan ha ett lite buffligt sätt. Vi ser saker väldigt annorlunda. 

Nu sitter jag i alla fall och väntar på att slå en pling till neurologen för att höra vad de säger. 

Jag bara hoppas och önskar att detta inte sabbar mina chanser för att få barn... 

 

Att acceptera att man har en kronisk sjukdom är jävligt svårt. Jag har inte velat acceptera det. Det märks nu när jag fått vad jag förmodar är ett nytt skov. Jag hade bestämt mig för att bli en av de få där det , läker bort, jag hade hoppats på att läkarna hade fel och att det var något annat, botbart. 

Så får man detta och det är skitjobbigt. Skovet i sig är väl inte så värst men att försöka acceptera läget. Var iväg med mannen i helgen och det var något han sa och det bara brast för mig. Jag fick kämpa för att inte brista i gråt. 

Jag berättade hur jag kände och att jag inte accepterat det och jag tror han där och då förstod mig på ett annat sätt. 

Han var i alla fall helt underbar hela helgen. Missförstå mig rätt han är underbara annars också, men kan ha ett lite buffligt sätt. Vi ser saker väldigt annorlunda. 

Nu sitter jag i alla fall och väntar på att slå en pling till neurologen för att höra vad de säger. 

Jag bara hoppas och önskar att detta inte sabbar mina chanser för att få barn...