Har varit ledig i 3 veckor. Skulle gärna fortsätta vara ledig. Motivationen för att återgå till jobbet är liten...

Det blir säkert bra när jag är igång men ändå...

Det är en sådan dag idag. Tankarna har dykt upp på vad som har hänt senaste tiden. Jag känner mig nedstämd.

Jag vill gärna tro att detta bara ska gå över. Att jag ska bli bra snart.

Men inom mig gnager det... Ms, devics... Ms eller Devics.... vad kommer hända med mig? kommer synen någonsin bli återställd? kommer jag bli bra?

kommer jag bli sämre? tänk om....

ja jag har inte riktigt orken idag. Den finns inte där bara... vill bara veta vad det är och ändå inte.

JAG VILL VARA FRISK!!

Nu har jag jobbat i nästan 2 veckor och jobbar bara i morgon och på fredag, sen blir det sommarledigt i 3 veckor.

På schemat står renovering. Några turer med den nya bilen blir det föroppningsvis också.
Vi  har köpt en cab, begagnad. Vi ska bara hinna fixa ett par grejor med den, sen är den fit for fight.

Synen har senaste tiden blivit bättre, men igår och idag har det kännts lite sämre igen. I några dagar har jag från och till haft spänningar om huvudet. Känns som man har ett pannband på sig eller något som sitter för hårt.

Domningarna kommer numerar bara vid ansträngning och bara väldigt lite så det är skönt.

Jag hoppas ju bara på att bli bra nu!

Det här med preventinmedel är svårt.
Jag hade ett p-piller förut som fungerade bra, men så kom det fram att jag hade enkelt anlag för apc-resistens, lite större risk att få blodpropp. Så jag fick inte ha kvar mina piller.

Jag har nu minipiller. Vilket har uteslutit mensen helt. Ja det gör väl inte så mycket egentligen det är ju ganska skönt. Men enligt hörsägnen (inte min gynekolog) så är de inte lika säkra. På 4 månander har jag gjort 3 gravtest (de visade negativt så klart). Ändå ororar jag mig denna månanden igen.
Att midjemåttet dessutom ökat gör mig tokig... men jag menar om det vore så så skulle det ju inte visa sig än eller hur?

och dessutom började "svullanden" i samband med plasamferesbehandlingen...

säkert bara stressymtom.

Ska nog ändå prata med gynekologen igen för att se om det finns något bättre alternativ.

Det är ju inte dags för en liten kotte än. Vi ska ju gifta oss först. Och en graviditet nu hade inneburit för stora risker för ett barn men eftersom jag haft kortisonkur med hög dos, gjort magnetröntgen och dessutom äter p-piller...

Saker jag gillar

• Sommarregn
• När man kommer hem och hunden trycker in sitt huvud i magen på en för att mysa, för att han saknat en så mycket
• En mysig promenad med sambon och hunden
• Sambon varma kropp nära under täcket en morgon när man har gott om tid att bara ligga kvar och mysa
• Ett spontanbesök på bio eller restaurang med sambon
• Ett leende från någon när man minst anar det
• Förälskelse
• Ett barn som gurglar fram ett skratt
• En väldoftande vacker blomma
• Minnen man tänker tillbaka på och kommer på sig själv med att sitta och småle

Saker jag tycker väldigt mycket mindre om

• Cyklister som inte respekterar trafikreglerna
• Männsiskor som skräpar ner
• Att frysa
• känslan av att pengarna inte räcker till
• falska männskor 
• Gräl
• Otrohet

Ja det var några saker långt i från allt... men det räcker för idag :)

Knappt vaken, varit på jobb en kvart. Var supertungt att gå upp idag... men vad gör man? Det är bara att ta sig i kragen och stiga upp .

Trodde att 7 timmars sömn borde räcka. Men det gör det inte för mig. Jag behöver mina 8.

Det blir till att jobba på. Inget spännande som händer idag. Bara 1½ vecka kvar till semestern. Vi ska renovera färdigt i huset. Känns både bra och lite trist. En vecka i ett soligt land hade ju inte varit fel. Men eftersom vi gifter oss i vinter så finns det inte riktigt pengar till det. För i vinter blir det en Thailandsresa 14 dagar. Och bröllop så klart   

Mår ju bättre nu, synen är på bättringvägen och det andra också. Innan brydde jag mig inte så mycke om att få en diagnos. Men nu av någon anledning har jag börjat grubbla lite på det.

Att inte veta vad som komma skall.. eller inte... Man funderar lite. Kommer jag bli friskt. Kommer det komma igen. Tänk om det är MS också får jag ingen behandling. Kan de ha missat något.

Ja det är väl tröttheten som talar... För det hade varit skönt om de kunna hitta orsaken till varför jag är så trött i perioder.

Är på jobb, har varit här sen tidigt i morse.
Vet inte vad det är med mig men är så fruktansvärt omotiverad och har ingen ork att göra något. Trött som sjuttsingen...

Hade lätt kunnat sova nu, hade nog behövt det...