Eller? 

Min uppfattning är att av de vuxna ensambarn jag träffat, så är de bortskämda egoister som tycker världen snurrar kring dem. 

Ja riktigt så hemskt är det inte... men det märks tycker jag. 

Själv har jag två syskon och är minstingen. 

Kläder har jag fått ärva, det enda märkesplagget jag haft under min uppväxt var från början min systers... 

Och som jag tyckte om de där adidasbyxorna... jag har fått lära mig att dela med mig och ta hänsyn till andra. Under min uppväxt har jag lärt mig att det ska vara rättvist och lika. Jag har fått lära mig att jag INTE är ensam. 

Jag har lärt mig att man tar mat så att det räcker till alla som ska äta.. men ser ofta av de ensambarn jag känner att de tar så mycket de känner för... utan större hänsyn till andra. 

Jag har lärt mig att låta andra vara delaktiga. Jag tänker inte bara på mig själv. 

Funderade kring detta då det gällde arbetet, hur min kollega ( som är ensambarn) inte ägnar en tanke åt en annan även om det är något som gäller mer än henne. 

Tex ett arbete som ska utföras, där hon är huvudansvarig men det kan vara att vi båda kan behövas. Då utan att berätta går hon och ordnar för sig så att hon får ledigt. Ehhh kanske en diskussion hade varit på plats? 

En sak är säker jag har fått nog av att ta hänsyn... ja tänker då inte göra hennes jobb, jag tänker agera mot egoister som de agerar mot mig. 

Jag har fått nog med att vara snäll och försöka ta hänsyn till alla andra, när man ändå inte får något tillbaka för det.