Är på jobb men får inget gjort, jag orkar inte, jag vill inte.

Är trött och mår inte bra. Ska ha ett möte i eftermiddag, annars hade jag sjukanmält mig.

Känns som om jag bara sitter av tiden. Kan inte få något vettigt gjort.

var ska jag få orken ifrån. Vill inte. pallar inte.

När jag går hem idag ska jag vara ledig tills tisdag morgon och jag behöver verkligen det, ska bli så jävla skönt.

Känner mig så utelämnad...

Försökte ringa ms-sjuksköterskan igår men han skulle inte vara tillbaka förrän i morgon.

Försökte ringa kuratorn i ms-teamet idag, men hon skulle inte vara tillbaka förrän i morgon.

Och jag som skulle behövt prata med någon IDAG... nu.. helst igår...

Känner mig så ledsen och frustrerad...

Är så frustrerad och irriterad just nu.

I juni var jag hos ögonläkaren som skulle skicka en remiss för ny tid i augusti, i aug och sept hörde jag av mig men det fanns inga läkare sa de.

I nov ringde jag igen, någon tid i dec var inte lönt för jag skulle på bröllopsresa, men jag tvilvlar på att de haft någon tid i alla fall...

Får två veckor sen fick jag äntligen min tid, som skulle varit idag, men läkaren blev sjuk, ja sånt kan ju hända.. men jag är less på skiten, jag känner mig oviktig i systemet och känner mig allmänt låg.

Ringer till förtroendenämnden för jag trodde faktiskt att man skulle få tid inom 3 månander, att det var vårdgaratin.. men se där.. så fel man kan ha... vårdgartin måste du be om.. och vem ska informera en om det? så jag skulle alltså i augsti sagt till att om de inte kan ge mig en tid så vill jag använda mig av vårdgarantin.. hur löjligt är inte det... Blir så förbannad... vill verkligen ha den där uppföljningen, vill se om det är någon skillnad, ville återkoppla med neurolgen eftersom jag haft lite andra känningar... det känns som om ingen bryr sig... nu har jag fått min diagnos och jag kan inte bli frisk så därför är jag inte så viktig...