Trots min utbildning inom hälsofrämjande arbete så är träning inte något som faller naturligt. Inte att jag är en soffpotatis, jag cyklar ofta till jobb och är ute och promenixar med hunden.

Men att ta mig tid till inplanerad och strukturerad träning är inte min grej. Jag har alla verktygen för att lyckas. Jag vet vilka förändringstader man befinner sig i när man går från att fundera på att träna till att göra det. Jag känner till nyttan av det och tro mig jag vill vara hälsosam och gå ner de där extrakilona.

Men trots det finner jag inte motivationen. Tycker att springa är pest och pina. Gå är väl ok. Men att gå en runda efter att ha varit ute och gått med hunden, det är är svårmotiverat. För promenaden med hunden är ok men inte tillräckligt pulshöjande, det bidrar bara till vardagshälsan. Inte till att förbättra konditionen eller bli av med kulan på magen. 

Helst av allt skulle jag vilja ha en crosstrainer hemma. Men platsen, det finns ingen plats. Jag är bekväm. Jag vill inte begemig långt för att röra mig. Det ska vara enkelt. Själva träningen får gärna vara påfrestande.

Ja det där med motivationen är hopplöst, det är ju egentligen bara att göra något... men vad?

Ska prata med min arbetsgivare idag, ser ingen anledning att vara sjukskriven mer.

Planerar att komma tillbaka på torsdag.

Ser inte helt fram emot dagens samtal. Eftersom det inte blivit helt rätt med lönen... Tycker verkligen inte om de samtalen. Men jag får ju ta mig i kragen och bara få det gjort. Jag har ju trots allt en bra och förstående arbetsgivare mesta av tiden.

Dagen idag planeras som igår att ta det lugnt och få städat undan lite.

Vaknade av en hund som kräkte i morse så det har inte varit den bästa starten hittills. Trodde sambon skulle vakna och ta morgonrundan...
Men det ser ut som jag får göra det idag också. Har öppnat dörren ut till trädgården så att han kan gå ut när han vill men han gör tyvärr sällan det.