Bara så där slog tröttheten till, jag orkar ingenting, hjärnan vill inte och kroppen vill inte... vill bara ligga ner och inte göra något.  

Hemma i soffan under filt hade inte varit helt fel. Tycker allting bara är obekvämt. Stolen är obekväm, byxorna spänner och förkylningen ger inte med sig...

SOVA jag vill SOVA... vill inte vara på jobbet mer...

Vi har bestämt oss för att försöka lösa det med hunden och ha honom hemma, för att underlätta detta bad jag om att få arbeta hemifrån ca 6 halvdagar i månaden. Men min arbetgivare tyckte inte det var en bra idé. 

Suck, det hade verkligen underlättat. Jag har flextid, så nu får jag istället jobba längre vissa dagar för att kunna gå tidigare andra dagar, jag känner redan nu stor olust till detta och har ingen aning om med min trötthet hur jag kommer orka jobba längre dagar. Jag orkar knappt en vanlig dag. Suck, suck, suck... hon förstår nog inte vad det innebär trots att jag försökt förklara... 

Hoppas allting går bra, så behöver jag bara stå ut till april, sen blir det mammaledighet ett tag... 

Lätt illamående på bussen på vägen till jobb, en kopp varm choklad döljer symtomen, i alla fall tillfälligt. 

Brukar inte må illa på morgonen utan det brukar komma på eftermiddagen omkring 5 tiden... 

Har enligt beräkningarna från mensens sista dag gått in i vecka 12 (11+0)

En vecka till sen är de första 12 veckorna över och missfallsrisken minskat... känns skönt... 

Kan förhoppningsvis andas ut lite. 

Hoppas på att den här förbannade förkylningen jag dragits med i över en månad också kan ge med sig, jag är inte särkillt road av att känna så här i lite mer än 7 månader till...