Många av de få besökare som hittar till min blogg gör det för att de gogglat ordet synnervsinflammation. Och jag har tidagare berättat om hur lång tid det tagit att bli "bra" igen.

Min syn är efter mer än ett år fortfarande inte tillbaka till där det var innan synnervsinflammationen.

I alla fall, jag har inte berättat hur jag upplevde det.

Jag satt som vanligt och arbetade framför datorn, när jag upplevde att något inte stämde, jag hade huvudvärk och såg inte riktigt som jag brukar.

Jag tänkte att det var migrän, som jag får ibland och tog en Eeze.

Det hjälpte inte. Tror det tog ett par timmar en dag kanske, minns inte så väl, innan jag ringde sjukvårdsrådgivningen.

De trodde att det var migrän de också, men jag förklarade att det inte brukade kännas som det gjorde och det brukade gå över på ett par timmar.

Jag fick en tid en dag efter. Jag minns att de i receptionen sa att jag skulle följa den röda linjen till väntrummet, jag tror inte ens jag såg den. Hos ögonläkaren kunde man inte se något i själva ögat. Jag fick göra färgtest och kunde se någon enstaka siffra bland alla jag kort jag fick titta på. På syntestet var det de översta raderna som gällde och på synfältstestet saknade jag stora delar.

Det var suddigt, kändes som att se genom ett rutnät. Jag kunde se vissa fläckar lite bättre och vissa väldigt dåligt. Det var obehagligt och det gick snabbt med försämringen.

Jag antar att ögonläkaren redan där hade ms i åtanke och jag fick en hög dos av kortison.